Supergåva!

I helgen var bortbjudna på 40års fest. Som brukligt är ville vi förstås ha med oss en gåva. Vad ger man då till en supergo studiekamrat som man faktiskt  nästan inte träffat på... typ 10 år...
Det självklara svaret:    ...fast mannen tvekade förstås in i det sista...

En "Stålmannen"-mantel till vännen i vuxenstorlek

& en mindre variant till hennes son!

Samma, samma.
Fast annorlunda.

Tokigt?: Ja kanske.
Lyckat?: Ja absolut!
Reflektion: Den vän man känner är sig lik. Vi människor ändrar oss inte särskilt mycket med åren. För min del var ju det tur! :)
Attans!: Jag hann aldrig ta något kort så ni får nöja er med ett annat ur arkivet.

Skarvad tröja

Längtade lite att få sätta velour i overlocken där skillnaden nästan är som störst jämnfört med vanliga maskinen.. Dessutom ÄLSKAR jag "mjuka tygers" velour som jag köpte på mässan. Hade en liten snutt blått kvar som inte var långt nog till en tröja. Utan att riktigt tro på det skarvade jag ihop två bitar.  En skarv rakt över var ju förstås inte särskilt snyggt, tills jag kom på den briljanta idén att täcka över med ett fint band! :)
Det visade sig bli kanon. Kanten la sig dessutom  strax ovanför byxlinningen så det ser alldeles naturligt ut.

Band: Från karinottilia
Tyg: Mjuka tyger som sagt, det bruna är också ett mässfynd men minns inte längre varifrån.
Bra att tänka på: Bandet är inte elastiskt som tröjan.
Akta: Nålen, en av mina gick fakiskt av... :/

Tröjfestival

Efter att ha fått hem mönster på raglantröjor till mina tre söner har maskinen gått varm i mjuka tyger. Först ut var mellankillens tröja som dekorerades med en hundapplikation från Ottobre. Sydde den direkt på  med enkel raksöm utan en massa mellanlägg... gick faktiskt riktigt bra och applikationen fick den ruffa stilen jag tänkt mig.
Swearthirttyget är dock lite tråkigt och rakt. På den här tröjan blev det bra men... nej  jag har andra favoritmaterial...

Mönster: Stoff och Stil, raglantröja strl. 10 år till en (snart) 9 åring
Tyg: Sweatshirttyg, flossad röd och svart
Liknelse: Tröjan var som en bakad kaka som man jobbat med länge och provsmakat så många gånger att när man tillsist serverar kakan smakar den inte längre. Precis så kändes tröjan, efter att ha sytt alla vändningar tyckte jag knappt att det liknade en hund...  tills nästa dag då jag blev nöjd! Så  kan det vara.
Det bästa: En nöjd son och en stor kram!